bunke

Svenska

Substantiv

Böjningar av bunke	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	bunke	bunken	bunkar	bunkarna
Genitiv	bunkes	bunkens	bunkars	bunkarnas

bunke av glas eller möjligen genomskinlig plast

bunke

1. (matlagning) skål med avrundade kanter för att det ska vara lätt att röra och vispa i den

   1915: Sommarhushållning (Bonniers Månadshäften):

   Ett par dylika blad läggas i en bunke och litet vanlig, något ljummad mjölk hälles på.

   Sammansättningar: degbunke, filbunke

2. en hopsamlad hög av saker eller material; bunt, packe, knippa, hög, hop, mängd, massa

Etymologi: Av fornsvenska bunke.

Översättningar

skål för matlagning

• bokmål: bakebolle m
• engelska: bowl ^(en)
• finska: kulho ^(fi)
• tyska: Rührschüssel ^(de) f, Schale ^(de) f, Schüssel ^(de) f, Napf ^(de) m

hopsamlad hög av saker eller material

Danska

Substantiv

Böjningar av bunke	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	bunke	bunken	bunker	bunkerne
Genitiv	bunkes	bunkens	bunkers	bunkernes

bunke u

1. mängd, hop, hög, bunt, bunke [2]
2. tåtel, gräs av släktet Deschampsia

Verb

under utveckling

grammatikmallen är under utveckling och bör inte användas ännu.

Böjningar av bunke	Aktiv
Infinitiv	bunke
Presens	bunker
Preteritum	bunkede
Supinum	bunket
Imperativ	bunk
Particip
Presens	bunkende
Perfekt	(bunket)?

bunke

1. sammanhopa, samla i högar, bunta