bubbelgum

Svenska

Substantiv

Böjningar av bubbelgum	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	bubbelgum	bubbelgummet	bubbelgum	bubbelgummen
Genitiv	bubbelgums	bubbelgummets	bubbelgums	bubbelgummens

bubbelgum

1. tuggummi som man kan blåsa bubblor av

   1983: IQ, Magnus Uggla:

   Han hävdar han är vacker, smart och strong, fast han kan inte tugga bubbelgum och gå på en gång.

   Etymologi: Av engelska bubble gum.

Översättningar

tuggummi som man kan blåsa bubblor av

• danska: ballontyggegummi