Svenska redigera

Substantiv redigera

Böjningar av brylling  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ brylling bryllingen bryllingar bryllingarna
Genitiv bryllings bryllingens bryllingars bryllingarnas

brylling u

  1. person som är släkt med en annan person, där släktskapet är sådant att de har var sin far- eller morförälder som är kusiner med varandra; person vars närmaste gemensamma förfader med en annan person är en förälders förälders förälders förälder
    Tina och jag är bryllingar.
    Tina är min brylling.
    Tina är brylling till/med Stina.
    Synonymer: fjärdedelskusin, fyrmänning
    Se även: syssling
  2. (ålderdomlig) brorsbarn
  3. (ålderdomlig) faderns brorsbarn, kusin på faderns sida

Översättningar redigera