brukshund

Svenska

Substantiv

Böjningar av brukshund	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	brukshund	brukshunden	brukshundar	brukshundarna
Genitiv	brukshunds	brukshundens	brukshundars	brukshundarnas

brukshund

1. (specialutbildad) hund som i betydande omfattning används av samhället eller enskild person för en viss typ av nödvändigt arbete eller stöd i vardagen (för funktionsnedsatt person); hundras som lämpar sig för sådant arbete

   Hyponymer: assistanshund, ledarhund, narkotikahund, polishund, räddningshund, skyddshund, signalhund, terapihund, tjänstehund, vakthund

   Sammansättningar: brukshundsklubb

   Kohyponymer: sällskapshund

Översättningar

(specialutbildad) hund som i betydande omfattning används av samhället eller enskild person för en viss typ av nödvändigt arbete eller stöd i vardagen (för funktionsnedsatt person)

• finska: palveluskoira
• tyska: Gebrauchshund m