brohuvud

Svenska

Substantiv

Böjningar av brohuvud	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	brohuvud	brohuvudet	brohuvuden	brohuvudena
Genitiv	brohuvuds	brohuvudets	brohuvudens	brohuvudenas

brohuvud

1. militär stödjepunkt upprättad av en framskjuten styrka för att säkra huvudstyrkans landsättning på en kust eller flodövergång; (även överfört)

   Från brohuvudena vid Elbe gick Napoleon tillbaka till Leipzig.

Översättningar

stödjepunkt upprättad av en framskjuten styrka på en kust

• danska: brohoved
• engelska: bridgehead ^(en), beachhead ^(en)
• finska: sillanpää
• polska: przyczółek ^(pl) m, przedmoście n
• tyska: Brückenkopf ^(de) m