brikett

Svenska

Substantiv

Böjningar av brikett	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	brikett	briketten	briketter	briketterna
Genitiv	briketts	brikettens	briketters	briketternas

brikett

1. tegelstensliknande stycke, i synnerhet av kolstybb

   Etymologi: Av franska briquette, diminutiv av franska brique (”tegelsten”), av medellågtyska brikke.

   Besläktade ord: brikettera, brikettering

   Sammansättningar: brikettpress, kolbrikett, stenkolsbrikett, torvbrikett

   Jämför: pellet

Översättningar

tegelstensliknande stycke, i synnerhet av kolstybb

• tyska: Brikett ^(de) n