bevåg

Svenska

Substantiv

bevåg (oböjligt) n

1. (bara i uttryck samt avledningar) övervägande, betänkande; tanke, mening, avsikt; gunst, ynnest; benägenhet, lust

   Etymologi: Belagt i språket sedan 1620. Av medellågtyska bewach. Besläktat med tyska bewegen.

   Fraser: (idiom) på eget bevåg

   Användning: Främst i uttrycket på eget bevåg, ibland variationer på (någons) bevåg eller på (någons) eget bevåg.

   Besläktade ord: beväga (ålderdomligt), väga, (ålderdomligt, ytterst sällsynt) bevågen, bevågenhet