beväpning

Svenska

Substantiv

Böjningar av beväpning	Oräknebart
utrum	Obestämd	Bestämd
Nominativ	beväpning	beväpningen
Genitiv	beväpnings	beväpningens

beväpning u

1. det att förse med vapen
2. innehav av vapen

   1930: Mitt liv som upptäcktsresande, Sven Hedin:

   Jag medförde inga andra kläder än den vinterdräkt jag bar på kroppen samt en kort vinterrock och en filt, samt till beväpning en revolver.

Översättningar

det att förse med vapen

• tyska: Bewaffnung ^(de) f

innehav av vapen