besvärjare

Svenska

Substantiv

Böjningar av besvärjare	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	besvärjare	besvärjaren	besvärjare	besvärjarna
Genitiv	besvärjares	besvärjarens	besvärjares	besvärjarnas

besvärjare

1. person som utför besvärjelser, till exempel med avsikt att driva ut onda andar

   1541: Bibeln (Psalt. 58: 6):

   At han [d.v.s. huggormen] icke skal höra kiwsarens röst, beswäriarens then wel beswäria kan.

   Jämför: exorcist

   Besläktade ord: besvärjerska

   Sammansättningar: andebesvärjare

Översättningar

person som utför besvärjelser, till exempel med avsikt att driva ut onda andar

• tyska: Beschwörer ^(de) m