belackare

Svenska

Substantiv

Böjningar av belackare	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	belackare	belackaren, vard. belackarn	belackare	belackarna
Genitiv	belackares	belackarens, vard. belackarns	belackares	belackarnas

belackare

1. smädare, person som belackar, ägnar sig åt att tala illa om någon eller något.

   1906: Svenskt biografiskt handlexikon:

   Han var, såsom förut nämnts, högdragen, envis, häftig och uppbrusande samt förvärfvade sig därigenom många belackare och fiender.

   2011 (20 jan): Marcus Birro slutar twittra (Dagens Nyheter):

   Expressen har väckt ont blod bland hans belackare på mikrobloggen Twitter.

Översättningar

person som belackar, smädare

• polska: obmówca m, oszczerca ^(pl) m, potwarca ^(pl) m
• tyska: Verleumder m, Verleumderin f