Svenska redigera

Substantiv redigera

Böjningar av belackare  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ belackare belackaren, vard. belackarn belackare belackarna
Genitiv belackares belackarens, vard. belackarns belackares belackarnas

belackare

  1. smädare, person som belackar, ägnar sig åt att tala illa om någon eller något.
    1906: Svenskt biografiskt handlexikon:
    Han var, såsom förut nämnts, högdragen, envis, häftig och uppbrusande samt förvärfvade sig därigenom många belackare och fiender.
    2011 (20 jan): Marcus Birro slutar twittra (Dagens Nyheter):
    Expressen har väckt ont blod bland hans belackare på mikrobloggen Twitter.

Översättningar redigera