beläte

Svenska

Substantiv

Böjningar av beläte	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	beläte	belätet	beläten	belätena
Genitiv	belätes	belätets	belätens	belätenas

beläte

• uttal: beˈlɛːte eller ˈbèːˌlɛːte eller mindre vanligt beˈlɛ̀ːte

1. (ålderdomligt) bild; avbild

   2020: De stulna hittebina, Bertil Falk:

   Han stänkte vildsvinblod på ett beläte som föreställde Oden i dennes egenskap av Jólnir.

2. överfört om en ful eller anskrämlig sak i allmänhet

Etymologi: Av fornsvenska bilæte, bilate, belæte, belætte, belæt, besläktat med forndanska bilæte (danska billede, "bild"), av fornsaxiska biliði (”bild”). Besläktat med frisiska bilethe, medellåtgyska belde, bilde, nederländska beeld, fornhögtyska bilidi, biladi ("tyska Bild). Förändringen udner fornsvenska från bi- till be- kommer sig av att ordets första stavelse ofta varit obetonad. Bruket av t kan ha påverkats av fornsvenska læte (jämför isländska læti).

Översättningar

bild

• tyska: Ebenbild ^(de) n, Abbild ^(de) n

överfört om en ful eller anskrämlig sak i allmänhet