Svenska

redigera

Substantiv

redigera
Böjningar av behärskning  Oräknebart
utrum Obestämd Bestämd
Nominativ behärskning behärskningen
Genitiv behärsknings behärskningens

behärskning

  1. det att kunna kontrollera sig själv och sina känslor under pressade situationer utan att reagera alltför starkt känslomässigt eller instinktivt; det att behärska sig
    Jag tappade behärskningen och vräkte i mig godis.
    Synonymer: besinning, sans, självdisciplin, självkontroll
    Sammansättningar: självbehärskning, språkbehärskning
    Besläktade ord: behärska

Översättningar

redigera