besinning

Svenska

Substantiv

Böjningar av besinning	Oräknebart
utrum	Obestämd	Bestämd
Nominativ	besinning	besinningen
Genitiv	besinnings	besinningens

besinning

1. tillstånd som kännetecknas av eftertanke

   Besläktade ord: besinna

   Sammansättningar: besinningsfull, besinningslös

Översättningar

tillstånd som kännetecknas av eftertanke

• tyska: Besinnung ^(de) f