bedja

Svenska

Verb

Böjningar av bedja	Aktiv	Passiv
Infinitiv	bedja	bedjas
Presens	beder	beds (bedes)
Preteritum	bad	bads
Supinum	bett (bedit)	betts (bedits)
Imperativ	bed	–
Particip
Presens	bedjande, bedjandes
Perfekt	bedd
Not: även konjunktivformen både förekommer

bedja

1. (ålderdomligt) variant av be; framföra bön
2. (ålderdomligt) variant av be; artigt fråga om något

   1897: Kameliadamen, Alexandre Dumas den yngre (översatt av Walborg Hedberg):

   Tiden, då jag brukade bege mig till min far och syster var inne, men jag for icke; också fick jag ofta brev från dem bägge, vari de bådo mig komma.

   Etymologi: Av fornsvenska biþia, bedhia.

   Grammatik: I supinum stavades bett(s) innan stavningsreformen 1906 bedt(s) och den stavningen kan således förekomma i äldre skrifter.

Översättningar

framföra bön — se be

artigt fråga om något — se be