bane

Svenska

Substantiv

bane (oböjligt)

1. (ålderdomligt, litterärt) orsak till någons eller någots undergång eller död

   1897: Karolinerna, Verner von Heidenstam:

   Ho vet när det bly sjuder i stöpsleven, vilket blir vår bane.

2. i uttrycket å bane

   Sammansättningar: baneman, banesår

Lågskotska

Substantiv

bane

1. ben