avrättare

Svenska

Substantiv

Böjningar av avrättare	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	avrättare	avrättaren, vard. avrättarn	avrättare	avrättarna
Genitiv	avrättares	avrättarens, vard. avrättarns	avrättares	avrättarnas

avrättare

1. (mindre brukligt, inte i SAOL) den person som (ofta yrkesmässigt) avrättar en dödsdömd, verkställer dödsstraff, dödar någon (delvis offentligt) för statens eller samhällets skull

   Synonymer: bödel, skarprättare

   Jämför: mördare

Översättningar

person som verkställer dödsstraff

• engelska: executioner ^(en)
• franska: bourreau ^(fr) m