arvinge

Svenska

Substantiv

Böjningar av arvinge	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	arvinge	arvingen	arvingar	arvingarna
Genitiv	arvinges	arvingens	arvingars	arvingarnas

arvinge

• uttal: ˈar.vɪŋˌɛ

1. den som ärver, den som tar emot arv

   Synonymer: arvtagare, arvtagerska

   Antonymer: arvlåtare

   Sammansättningar: bröstarvinge, medarvinge, tronarvinge

Översättningar

Översättningar

• bokmål: arving m
• engelska: heir ^(en), inheritor ^(en)
• finska: perillinen ^(fi)
• fornsvenska: ærvinge m
• franska: héritier ^(fr) m héritière ^(fr) f
• nynorska: arving m
• polska: spadkobierca ^(pl)
• ryska: наследник ^(ru) m
• spanska: heredero ^(es) m heredera ^(es) f
• turkiska: mirasçı ^(tr)
• tyska: Erbe ^(de) m, Erbin ^(de) f