Konjugation för anstrengen 

Hjälpverb: haben

Infinitiv anstrengen
Presensparticip anstrengend
Perfektparticip angestrengt
Indikativ 1:a pers. 2:a pers. 3:e pers.
Presens Singular ich strenge mich an du strengst dich an er, sie, es strengt sich an
Plural wir strengen uns an ihr strengt euch an sie strengen sich an
Preteritum Singular ich strengte mich an du strengtest dich an er, sie, es strengte sich an
Plural wir strengten uns an ihr strengtet euch an sie strengten sich an
Imperativ
Singular - strenge dich an! -
Plural - strengt euch an! strengen Sie sich an!
Konjunktiv I
Presens Singular ich strenge mich an du strengest dich an er, sie, es strenge sich an
Plural wir strengen uns an ihr strenget euch an sie strengen sich an
Konjunktiv II
Preteritum Singular ich strengte mich an du strengtest dich an er, sie, es strengte sich an
Plural wir strengten uns an ihr strengtet euch an sie strengten sich an

anstrengen

  1. (reflexivt: sich anstrengen) anstränga sig
    Besläktade ord: anstrengend, Anstrengung