anfader

Svenska

Substantiv

Böjningar av anfader	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	anfader	anfadern	anfäder	anfäderna
Genitiv	anfaders	anfaderns	anfäders	anfädernas

anfader

1. förfader, mansperson i äldre tid från vilken en släkt härleder sina anor

   Etymologi: Belagt i språket sedan 1893.

   Se även: anmoder

Översättningar

förfader, mansperson i äldre tid från vilken en släkt härleder sina anor

• bokmål: stamfar ^(no) m
• tyska: Vorfahre, Stammvater, Ahne