alvor

Se även älvor.

Bokmål

Substantiv

Böjningar av alvor	Oräknebart
	Obestämd	Bestämd
Nominativ	alvor	alvoret
Genitiv	alvors	alvorets

alvor n

1. allvar

   1991: En okänd själ: på jakt efter det nordiska: Nordiske reisemåter, Jens Kristian Jacobsen:

   Da nordiske utenlandsreiser for alvor ble ett folkelig fenomen, i 1970-årene, tok mange luftveien over vikingenes led, for igjen å slå seg løs i frihetens rike langt hjemmefra.

   Då nordiska utlandsresor på allvar blev ett folkligt fenomen, på 1970-talet, tog många luftvägen över vikingarnas led, för att åter slå sig loss i frihetens rike långt hemifrån.

   Besläktade ord: alvorsfull, alvorlig, alvorsord, alvorstid, alvorsstund, alvorstung

Danska

Substantiv

Böjningar av alvor	Oräknebart
utrum	Obestämd	Bestämd
Nominativ	alvor	alvoren
Genitiv	alvors	alvorens

alvor u

1. allvar

   Besläktade ord: alvorlig, alvorsfuld, alvorstung

Nynorska

Substantiv

Böjningar av alvor	Oräknebart
	Obestämd	Bestämd
Nominativ	alvor	alvoret

alvor n

1. allvar

   Besläktade ord: alvorleg, alvorsam, alvorsfull, alvorskvinne, alvorsmann, alvorsmenneske, alvorsord, alvorstid, alvorsstund, alvorstung