alfalfa

Svenska

Substantiv

Böjningar av alfalfa	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	alfalfa	alfalfan	alfalfor	alfalforna
Genitiv	alfalfas	alfalfans	alfalfors	alfalfornas

alfalfa

1. (växter) buskig ört, vardagligt för blålusern

   Synonymer: blålusern

   Etymologi: Sedan 1903, av spanska alfalfa, tidigare alfalfez, ur arabiska الْفِصْفِصَة (al-fiṣfiṣa), الْفَصْفَصَة (al-faṣfaṣa).

   Sammansättningar: alfalfafrö, alfalfagrodd

Engelska

Substantiv

Böjningar av alfalfa	Singular	Plural
Nominativ	alfalfa	alfalfas
Genitiv	alfalfa's	alfalfas'

alfalfa

1. (växter) alfalfa

Etymologi

Förekommer på 1800-talet. Av spanska alfalfa, tidigare alfalfez, ur arabiskans al-fasfasa; "den bästa sortens foder".

Spanska

Substantiv

Böjningar av alfalfa	Singular	Plural
Femininum	alfalfa	alfalfas

alfalfa f

1. (växter) alfalfa

   Sammansättningar: alfalfa chilota