Svenska

redigera

Substantiv

redigera
Böjningar av affidavit  Singular Plural
neutrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ affidavit affidavit
Genitiv affidavits affidavits

affidavit n

  1. (juridik) skriftlig försäkran vid vittnesmål
    1897: Praktisk handbok i amerikansk rätt (B. Hage), Henry J. Gjertsen:
    Inom trettio dagar töre förfallodagen måste inteckningsegaren årligen inregistrera ett beedigadt intyg (affidavit) belysande sitt intresse i egendomen.
    1962: Jag minns det som igår, Elsa Björkman-Goldschmidt:
    Det första av vikt var att i Amerika skaffa garantier, det vill säga det affidavit utan vilket ingen flykting fick inresetillstånd till Staterna.
 
Etymologi: Från tredje person singular dåtid av medeltida latinska affīdāre (”försäkra med ed”), format ur latinets af- + fīdāre, i sin tur format ur fīdus ("trovärdig") (jämför med faith).[1]

Översättningar

redigera

Engelska

redigera

Substantiv

redigera
Böjningar av affidavit  Singular Plural
Nominativ affidavit affidavits
Genitiv affidavit's affidavits'

affidavit

  1. (juridik) edsförsäkring, edsvuren utsaga
    Synonymer: deposition, attestation
    Etymologi: Från tredje person singular dåtid av medeltida latinets affīdāre; försäkra med ed, format ur latinets af- + fīdāre, i sin tur format ur fīdus, trovärdig (jämför med faith).[1]

Källor

redigera
  1. 1,0 1,1 Från Hoad, TF (ed): The Oxford Library of Words and Phrases (1986). Storbritannien: Guild Publishing London.