Sif

Svenska

Substantiv

Böjningar av Sif
utrum	Singular
Nominativ	Sif
Genitiv	Sifs

Sif

• uttal: si:v eller si:f

1. ett kvinnonamn
2. (nordisk mytologi) äktenskapets och svågerlagets gudinna, asaguden Tors hustru

Varianter: Siv

Översättningar

asynja i den nordiska mytologin — se Siv

Danska

Substantiv

Sif

1. (nordisk mytologi) Siv/Sif, en asynja
2. ett kvinnonamn

Engelska

Substantiv

Sif

1. (nordisk mytologi) Siv/Sif, en asynja

Isländska

Substantiv

Sif f

1. (nordisk mytologi) Siv/Sif, en asynja
2. ett kvinnonamn

Katalanska

Substantiv

Sif

1. (nordisk mytologi) Siv/Sif, en asynja