Midgård

Svenska

Substantiv

Böjningar av Midgård
neutrum	Singular
Nominativ	Midgård
Genitiv	Midgårds

Midgård n

1. (nordisk mytologi) den del av världen som människorna bebor, ofta synonymt med jorden i kristen kontext

   Etymologi: Av isländska Miðgarður, av fornnordiska Miðgarðr.

   Sammansättningar: midgårdsormen

   Se även: de nio världarna i nordisk mytologi: Alvhem, Gudhem (Asgård), Helhem, Jotunhem (Utgård), Muspelhem, Midgård, Nivelhem. Svartalfaheim, Vanhem

Översättningar

den del av världen som människorna bebor

• danska: Midgård
• engelska: Midgard ^(en), Middle Earth ^(en)
• isländska: Miðgarður m