Helhem

Svenska

Substantiv

Böjningar av Helhem
neutrum	Singular
Nominativ	Helhem
Genitiv	Helhems

Helhem n

1. (nordisk mytologi) ett mörkt och kallt dödsrike i nordisk mytologi regerat av gudinnan Hel kringgärdat av floden Gjöll, dit de hamnar som dött av ålderdom eller sjukdom (inte dött i strid)

   1877: Sveriges historia från äldsta tid till våra dagar, del 1, Oskar Montelius:

   Två verldar tillhöra gudarne (Åsahem eller Asgård och Vanahem), två alferne (Alfhem och Svartalfahem), en menniskorna (Manhem eller Midgård), tre jättarne (Muspelhem, Niflhem och Jötunnhem eller Jättehem); den nionde verlden är dödens (Helhem).

   Varianter: Helheim

   Synonymer: Hel

Översättningar

ett dödsrike i nordisk mytologi

• bokmål: Hel, Helheim
• engelska: Helheim ^(en), Hel ^(en)
• tyska: Helheim