Se även inge.

Svenska redigera

Substantiv redigera

Böjningar av Inge 
utrum Singular
Nominativ Inge
Genitiv Inges

Inge

  1. ett könsneutralt förnamn, dock vanligast som mansnamn i Sverige och Norge
    Varianter: Inga, Inger (som kvinnonamn); Yngve (som mansnamn)
    Etymologi: Bildat av gudanamnet Ing. Ursprungligen en kortform av namn med förleden Ing- som Ingemar, Ingvar, Ingolf, Ingeborg och Ingrid.

Bokmål redigera

Substantiv redigera

Böjningar av Inge 
Singular
Nominativ Inge
Genitiv Inges

Inge

  1. ett förnamn

Danska redigera

Substantiv redigera

Böjningar av Inge 
utrum Singular
Nominativ Inge
Genitiv Inges

Inge

  1. ett förnamn; vanligast som kvinnonamn i Danmark
    Varianter: Inga, Ingo

Estniska redigera

Substantiv redigera

Inge

  1. ett kvinnonamn

Tyska redigera

Substantiv redigera

Inge

  1. ett kvinnonamn
    Varianter: Inga
    Besläktade ord: Ingo