Etymologi: Av fornsvenska Ingemar, från runsvenska Ingimarr. Jämför forndanska Ingimar och fornvästnoriska Ingimarr, samt forntyska Ingomar, Ingimar, Ingmar. Ett nordiskt variationsnamn med förleden Ing(e)- och efterleden -mar, av ett adjektiv med betydelsen "berömd".
Etymologi: Från runsvenska Ingimarr. Jämför forndanska Ingimar och fornvästnoriska Ingimarr, samt forntyska Ingomar, Ingimar, Ingmar. Ett nordiskt variationsnamn med förleden Ing(e)- och efterleden -mar, av ett adjektiv med betydelsen "berömd".
