Fornsvenska redigera

Substantiv redigera

Iønis m

  1. ett mansnamn (motsvarande nusvenska Jens och Jöns)
    Varianter: Ienis, Ionis, Iens, Ions, Iøns
    Etymologi: Ett kristet namn, en nordisk form av Johannes, belagt i Sverige från 1300-talet. Av latinska Iōannēs, Iōhannēs, av grekiska Ἰωάννης (Iōánnēs), av biblisk hebreiska יוֹחָנָן (yokhanán).
    Se även: Iohannes, Iohan, Hans, Henike