Harald

Svenska

Substantiv

Böjningar av Harald
utrum	Singular
Nominativ	Harald
Genitiv	Haralds

Harald

1. ett mansnamn

   Etymologi: Belagt i svenskt namnskick sedan omkring år 1000 (fornsvenska Harald), ett variationsnamn bestående av fornnordiska har, herr (”krigshär”) och valdr ("härskare"). Kortform: Harry

Bokmål

Interjektion

Harald

1. (bokstavering) bokstaven H (gement: h) i det norska bokstaveringsalfabetet

   Användning: Används ofta "felaktigt" på svenska, trots att bokstaven H i det svenska bokstaveringsalfabetet är officiellt ändrad från Harald till Helge sedan 1960, då Harald avskaffades för att undvika risk för misstolkning som Adam (p.g.a. samma vokalljud, A – a, som kan vara svårt att uppfatta som Adam eller som Harald vid sämre trafikförhållanden då konsonantljud kan försvinna).

Substantiv

Böjningar av Harald
	Singular
Nominativ	Harald
Genitiv	Haralds

Harald

1. ett mansnamn

Fornsvenska

Substantiv

Harald m

1. ett mansnamn

   Etymologi: Belagt i fornsvenskt namnbruk sedan omkring år 1000, ett variationsnamn bestående av fornnordiska har, herr (”krigshär”) och valdr ("härskare").

Tyska

Substantiv

Harald

1. ett mansnamn