Elina
Svenska redigera
Substantiv redigera
| Böjningar av Elina | |
|---|---|
| utrum | Singular |
| Nominativ | Elina |
| Genitiv | Elinas |
Elina
- ett kvinnonamn[1]
Finska redigera
Substantiv redigera
Elina
- ett kvinnonamn
Fornsvenska redigera
Substantiv redigera
Elina f
- ett kvinnonamn
- Etymologi: Ett helgonnamn av grekiskt ursprung, belagt i svenskt namnskick sedan tidig medeltid, en svensk form av Helena. Helena var namnet på kejsar Konstantin den stores moder, som avled omkring år 330 e.Kr. och därefter dyrkats som helgon. Namnet fick ökad spridning i Norden efter Elin från Skövdes helgonförklaring[2] år 1164.
- Varianter: Elena, Elin, Elna, Helena, Helin, Helina, Hælin, Ælin, m.fl.
Källor redigera
- ↑ Namn - nyfödda flickor 2018, topp 100 Elina på plats 91. Läst 31 januari 2019.
- ↑ (1967) Kungl. Vitterhets Historie och Antikvitets Akademiens Personnamnskommitté: Sveriges medeltida personnamn (SMP), 1:a häftet