Baal

Se även bal, baal, bål, baʼal, Baʿal och Ba'al.

Svenska

Substantiv

Böjningar av Baal
utrum	Singular
Nominativ	Baal
Genitiv	Baals

Baal u

1. (fenicisk mytologi) storm-, regn, åsk– och fruktbarhetsgud i fenicisk mytologi
2. (mytologi) (från betydelsen som titel: "herre") någon av ett flertal andra gudomar i mesopotamisk och fornsemitisk religion

   1870 (1 nov): Djefwulens historia, hans ursprung, storhet och förfall (Stockholms Dagblad):

   Ehuru Jehovahs dyrkaren ännu trodde på tillwaron af andra gudar, såsom Baal och Moloch, måste han dock anse dessa gudar omoraliska, grymma, fiendtliga mot Israels folk.

3. (bibliskt) sinnebilden av en falsk gud (associerad med Baal i definition 1-2)

Etymologi: Från bibliskt latin, av latinska Baal och grekiska Βάαλ (Báal), av hebreiska בעל (bá`al, ”herre, make”), av ursemitiska *baʿl- (”ägare, herre, make”).

Besläktade ord: Belsebub

Se även tesaurus: Avgudatjänst, Mytbildning, Djävul