B-cell

Svenska

Substantiv

Böjningar av B-cell	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	B-cell	B-cellen	B-celler	B-cellerna
Genitiv	B-cells	B-cellens	B-cellers	B-cellernas

B-cell

1. (fysiologi) en sorts lymfocyt i det specifika immunförsvaret vilken producerar immunoglobuliner, som ytterst specifikt kan binda ett väldigt precist antigen (via en epitop) som (i princip) är gemensamt för den klon av B-celler som den aktuella B-cellen tillhör, och som antingen finns på B-cellens yta (som B-cellsreceptorer) eller som utsöndras i form av antikroppar

   En naiv B-cell, som just mognat i benmärgen, producerar immunoglobuliner för ett visst antigen och använder dessa som B-cellsreceptorer. Cellen kan, om den stöter på sitt antigen, aktiveras av en tidigare aktiverad T-hjälparcell, varefter den börjar proliferera och bilda antikroppsproducerande effektorceller (plasmaceller) och minnesceller.

   Etymologi: B:et kommer av "bursa of Fabricius", ett organ hos fåglar i vilket deras B-celler mognar, och där cellen först upptäcktes. Hos människor mognar B-celler i benmärgen.

   Synonymer: B-lymfocyt

   Hyperonymer: lymfocyt

   Kohyponymer: T-cell

Översättningar

en sorts lymfocyt

• engelska: B cell ^(en), B lymphocyte ^(en)