アイヌ

Ainu

Substantiv

アイヌ (aynu)

1. ainufolket

   Sammansättningar: アイヌ イタク

2. människa
3. kamrat
4. manlig släkting

Varianter: アィヌ (mindre brukligt)

Diverse: Källor: Batchelor, John (1926) An Ainu-English-Japanese Dictionary, third edition, Tokyo: Kyobunkan

Japanska

Substantiv

アイヌ (ainu)

• uttal: a̠ĩnɯᵝ

1. ainufolket

   Etymologi: Av ainu アイヌ.