ᚹᚨᛚᚺᚨᚲᚢᚱᚾᛖ

Urnordiska

Substantiv

ᚹᚨᛚᚺᚨᚲᚢᚱᚾᛖ (walhakurne) (dativ singular)

1. (kenningar) guld

   450-500: Tjurköbrakteaten (Tjurkö 1) (översatt av Sven B. F. Jansson i Runinskrifter i Sverige (1984)):

   ᚹᚢᚱᛏᛖᚱᚢᚾᛟᛉᚨᚾᚹᚨᛚᚺᚨᚲᚢᚱᚾᛖ··ᚺᛖᛚᛞᚨᛉᚲᚢᚾᛁᛗᚢᛞᛁᚢ···

   (wurterunozanwalhakurne··heldazkunimudiu··· / wurtē runōz an walhakurnē, Heldaz Kunimundiu)

   Heldar åt Kunimund gjorde runorna på det välska kornet.

   Etymologi: Av *ᚹᚨᛚᚺᚨᛉ (*walhaz, “galler, romare; sydlig främling”, jämför svenska välsk) + *ᚲᛟᚱᚾᚨ (*korna, “korn”).

   Användning: Detta ordet är en kenning. Det "välska kornet" syftar på det guld som brakteaten var gjord av där den runristningen med kenningen återfanns.