óp

Fornnordiska

Substantiv

óp n

1. rop, skrik
2. vin (vindens ljud)

   Etymologi: Avledningen ópir poetiskt använd för vinden.

Etymologi: Härlett i fornsvenska ø̄p (arkaiserad svenska: ”öp”), isländska óp med mera. Kognat med fornengelska wōp, engelska weep (”gråta högljutt, förskräckligt”). Böjningen æpa (”ropa, skrika”) härlett i fornsvenska ø̄pa i samma betydelse, sedermera härlett till svenska öpa, öppa och hopblandat med yppa i betydelsen ”uttala, säga”.

Besläktade ord: æpa, æpir, Œpir, øpir, Øpiʀ, ópnir

Isländska

Substantiv

óp n

1. rop, skrik

   Synonymer: hljóð

   Etymologi: Av fornnordiska óp.

   Besläktade ord: æpa

Källor

• Elof Hellquist: Studier öfver de svenska sjönamnen deras härledning ock historia (1903-1906): Open