åsasläkte

Svenska

Substantiv

Böjningar av åsasläkte	Oräknebart
neutrum	Obestämd	Bestämd
Nominativ	åsasläkte	åsasläktet
Genitiv	åsasläktes	åsasläktets

åsasläkte n

1. (nordisk mytologi) ålderdomlig variantform till asasläkte, vanligen använt synonymt med asasläkt

   1900 (28 aug): Sveriges saga. (Länstidningen Tidning För Skaraborgs Län):

   Åsasläktet famnas utaf Sveriges jord, tjusas utaf fägringen i höga nord, ristar runor på minneshäll och tager landet ifrån strand till fjäll.

   Användning: Jämför användningen av en släkt och ett släkte. Meningsbetydelsen har i denna sammansättning jämnats ut något.

Översättningar

se asasläkt