ärja

Svenska

Verb

Böjningar av ärja	Aktiv	Passiv
Infinitiv	ärja	ärjas
Presens	ärjar	ärjas
Preteritum	ärjade	ärjades
Supinum	ärjat	ärjats
Imperativ	ärja	–
Particip
Presens	ärjande, ärjandes
Perfekt	ärjad

ärja

1. att plöja med årder

   Homofoner: ärga

   Etymologi: Av fornsvenska æria (”plöja”), belagt som runsvenska arþi, från en runsten från 1100-talet., av fornnordiska erja, av urgermanska *arjaną.