ärende

Svenska

Substantiv

Böjningar av ärende	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	ärende	ärendet	ärenden	ärendena
Genitiv	ärendes	ärendets	ärendens	ärendenas

ärende

1. avgränsad (mindre) uppgift som uträttas på annan plats

   Jämför: uppdrag

2. (juridik, samhällsvetenskap) fråga, fall eller mål som tas upp till behandling

   Åtta ärenden fanns på dagordningen.

   Sammansättningar: asylärende, befordringsärende, domstolsärende, försäkringsärende, lagstiftningsärende, personalärende, ärendehandling, ärendehantering

Etymologi: Belagt i språket sedan 1200-talet. Av fornsvenska ærande, ærende.

Översättningar

uppgift

• bokmål: ærend n
• danska: ærende n
• engelska: errand ^(en), commission ^(en)
• finska: asia ^(fi), tehtävä ^(fi)
• polska: sprawa ^(pl) f, zlecenie ^(pl) n
• sydsamiska: ierie
• tyska: Besorgung ^(de) f

till behandling

• finska: asia ^(fi)
• polska: sprawa ^(pl) f
• tyska: Angelegenheit ^(de) f