ädling

Svenska

Substantiv

Böjningar av ädling	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	ädling	ädlingen	ädlingar	ädlingarna
Genitiv	ädlings	ädlingens	ädlingars	ädlingarnas

ädling

1. yngling med adlig eller kunglig härstammning

   1874: Förenta Staternas historia: utarbetad för den svenska befolkningen i Amerika, Johan Alfred Enander:

   Ingen ädling, huru hög hans samhällsställning än var, fick framträda för konungen utom med nakna fötter och nedslagna ögon samt inhöljd i en grof mantel.

   Besläktade ord: ädel

   Jämför: blåblodig

Översättningar

yngling med adlig eller kunglig härstammning

• tyska: Adliger ^(de) m