vindil

Svenska

Substantiv

Böjningar av vindil	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	vindil	vindilen	vindilar	vindilarna
Genitiv	vindils	vindilens	vindilars	vindilarnas

vindil

1. (meteorologi) en svag vindpust; ett svagt vinddrag

   En vindil gick genom den i övrigt knäpptysta skogen.

   Synonymer: vindstöt, vindkast, vindpust, vinddrag

Översättningar

en svag vindpust

• bokmål: flage
• bulgariska: бриз, подухване
• engelska: breeze ^(en)
• polska: wietrzyk ^(pl) m
• tyska: Windstoß ^(de) m, Windböe ^(de) f, Windbö f