verhaspeln

Tyska

Verb

Konjugation för verhaspeln  Hjälpverb: haben
Infinitiv		verhaspeln
Presensparticip		verhaspelnd
Perfektparticip		verhaspelt
Indikativ		1:a pers.	2:a pers.	3:e pers.
Presens	Singular	ich verhaspele mich	du verhaspelst dich	er, sie, es verhaspelt sich
	Plural	wir verhaspeln uns	ihr verhaspelt euch	sie verhaspeln sich
Preteritum	Singular	ich verhaspelte mich	du verhaspeltest dich	er, sie, es verhaspelte sich
	Plural	wir verhaspelten uns	ihr verhaspeltet euch	sie verhaspelten sich
Imperativ
Singular		-	verhaspele dich !	-
Plural		-	verhaspelt euch !	verhaspelen Sie sich !
Konjunktiv I
Presens	Singular	ich verhaspele mich	du verhaspelest dich	er, sie, es verhaspele sich
	Plural	wir verhaspelen uns	ihr verhaspelet euch	sie verhaspelen sich
Konjunktiv II
Preteritum	Singular	ich verhaspelte mich	du verhaspeltest dich	er, sie, es verhaspelte sich
	Plural	wir verhaspelten uns	ihr verhaspeltet euch	sie verhaspelten sich

verhaspeln

1. (reflexivt: sich verhaspeln) staka sig

   Karin las den text ohne sich zu verhaspeln.

   Karin läste texten utan att staka sig.