vedermäle

Svenska

Substantiv

Böjningar av vedermäle	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	vedermäle	vedermälet	vedermälen	vedermälena
Genitiv	vedermäles	vedermälets	vedermälens	vedermälenas

vedermäle n

1. (formellt, ålderdomligt) konkret bevis, bevisande tecken (ofta på någons ömhet eller nåd, eller, i synnerhet i äldre texter, bevismaterial)

   2020: Ur Kalmar läns historia: Sevede härad, Daniel Johnsson:

   Swen hade dock om natten brutit sönder låset, det länsman hade till vedermäle (bevis), strukit blacken av sig och gått sin väg, det kunde inte Bertilsson råda för, eftersom han på intet annat sätt kunde försvara Swen emedan intet kronofängelse fanns.

   Etymologi: Av fornsvenska viþermæle.