Svenska redigera

Substantiv redigera

Böjningar av vandel  Oräknebart
utrum Obestämd Bestämd
Nominativ vandel vandeln
Genitiv vandels vandelns

vandel

  1. livsstil, sätt att leva
    /…/ och huru vi uppfordrade eder att föra en vandel som vore värdig Gud. –Aposteln Paulus
    Synonymer: uppförande, levnadssätt
  2. förändring, förvandling
 
Etymologi: Belagt som idiom från 1621 (handel och vandel), av fornsvenska vandel (”vedergällning, gott­görelse, ersättning”); av medellågtyska wandel (”ändring, förvandling; bättring, utveckling; vandring; levnads­lopp; närings­fång, försörjning”),[1] av fornhögtyska wantal.[2] Besläktat med tyska Wandel.
Fraser: handel och vandel

Översättningar redigera

Källor redigera

  1. Svensk ordbok: "vandel"
  2. Svenska Akademiens ordbok: "vandel"