väring

Svenska

Substantiv

Böjningar av väring	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	väring	väringen	väringar	väringarna
Genitiv	värings	väringens	väringars	väringarnas

väring u

1. (historiskt) nordbo i Östeuropa (särsk i den östromerske kejsarens livvakt) under vikingatiden

   1898: Nordmannamystik. Bilder från nordens forntid) I. Skyddsandar och onda väsen., Albert Ulrik Bååth:

   De nordiska folken foro vida omkring icke blott som vikingar utan äfven som fredliga köpmän, hvilka kommo i mycket nära beröring med andra folkslag, och många nordboar hade såsom väringar länge fast uppehåll i den tidens kulturstater.

   Synonymer: varjag

Översättningar

nordbo i Östeuropa (särsk i den östromerske kejsarens livvakt) under vikingatiden

• armeniska: վարյագ ^(hy) (varyag)
• danska: væring u
• engelska: Varangian ^(en)
• färöiska: væringi m
• spanska: varego m