uttalsfel

Svenska

Substantiv

Böjningar av uttalsfel	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	uttalsfel	uttalsfelet	uttalsfel	uttalsfelen
Genitiv	uttalsfels	uttalsfelets	uttalsfels	uttalsfelens

uttalsfel n

1. (fonetik) (konstant) felaktigt uttal av ett visst språkljud

   1908 (28 mar): Om diskussionsinlägg. Formen. (Söndagstidningen Framtiden), lektor Odal Ottelin:

   Uttalsfelen distrahera lätt åhörarna från innehållet.

   1924 (11 maj): Kan ni tala? (Dagens Nyheter):

   Men språkliga fel och uttalsfel kunna vara fullt lika missprydande som fräknar eller grå hår och kunde också vara mödan lönt att bortarbeta.

   1948: Jag reste med Bellina, Margareta Suber:

   Hennes engelska var perfekt, medan ambassadören begick kinesens vanliga uttalsfel.

   1952: Storbasens saga, Walter Dickson:

   Han har gjort två uttalsfel som jag skäms för att rätta.

   2005: Nordens språk med rötter och fötter, Iben Stampe Sletten (red.):

   Här har vi alltså ett exempel på ett »uttalsfel« som slagit an i hela Skandinavien.

   Se även tesaurus: Uttalsfel