urspråk

Svenska

Substantiv

Böjningar av urspråk	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	urspråk	urspråket	urspråk	urspråken
Genitiv	urspråks	urspråkets	urspråks	urspråkens

urspråk n

1. (lingvistik) utdött, gemensamt äldre språk ur vilket flera språk har utvecklats till att bilda en språkfamilj

   Synonymer: protospråk

   Jämför: fornspråk, fädernespråk, moderspråk

   Se även: stamträdsteori

Översättningar

gemensamt äldre språk från vilket flera språk har utvecklats till att bilda en språkfamilj

• bokmål: urspråk ^(no) n, protospråk n
• engelska: proto-language ^(en)
• estniska: algkeel
• franska: protolangue ^(fr) f
• grekiska: πρωτογλώσσα ^(el) (protoglóssa)
• italienska: protolingua f
• katalanska: protollengua f
• koreanska: 프로토어 (peuroto'eo)
• litauiska: prokalbė ^(lt) f
• makedonska: прајазик m (prajazik)
• polska: prajęzyk ^(pl) m
• portugisiska: proto-língua f, protolíngua ^(pt) f
• rumänska: protolimbă f
• ryska: праязы́к ^(ru) m (prajazýk)
• spanska: protolengua f
• tyska: Ursprache ^(de) f