upplåtelse

Svenska

Substantiv

Böjningar av upplåtelse	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	upplåtelse	upplåtelsen	upplåtelser	upplåtelserna
Genitiv	upplåtelses	upplåtelsens	upplåtelsers	upplåtelsernas

upplåtelse

1. (juridik) det att upplåta en fastighet

   Jämför: överlåtelse

Översättningar

det att upp­låta något

• tyska: Auflassung ^(de) f, Übergabe ^(de) f