Svenska redigera

Substantiv redigera

Böjningar av uppbrott  Singular Plural
neutrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ uppbrott uppbrottet uppbrott uppbrotten
Genitiv uppbrotts uppbrottets uppbrotts uppbrottens

uppbrott n

  1. påbörjande av förflyttning
    1930: Mitt liv som upptäcktsresande, Sven Hedin:
    Under våren och sommaren 1885 gick jag bara och längtade efter uppbrottets ögonblick.
    Besläktade ord: bryta upp

Översättningar redigera