tykännas

Svenska

Verb

Böjningar av tykännas	Aktiv
Infinitiv	tykännas
Presens	tykänns, tykännes
Preteritum	tykändes
Supinum	tykänts
Imperativ	tykänns
Particip
Presens	tykännande, tykännandes
Perfekt	–

tykännas

1. (ålderdomligt eller dialektalt) vara eller bli blyg eller ängsligt reserverad för någon, känna sig främmande för någon

   1925: Skräproten, Martin Sjöstrand:

   Han tykänns, sade en av mammorna urskuldande om sin älskling och flyttade sig några alnar längre bort ifrån Kajsa.

   1940: Byborna, Gertrud Lilja:

   Lillan vaknade och började gråta. — Trösta henne ni, som hon inte tykänns ve, sade Emma till tvillingarna.

   1974: Res dig träl, Arne Reberg:

   Men Inga-Lena, den förvetna jäntan, hon tykändes blusen, hon tyckte att hon härmade en herretös.