tvedräkt

Svenska

Substantiv

Böjningar av tvedräkt	Oräknebart
utrum	Obestämd	Bestämd
Nominativ	tvedräkt	tvedräkten
Genitiv	tvedräkts	tvedräktens

tvedräkt

1. oenighet eller splittring som orsakar missämja

   1703: Lukasevangeliet 12:51, Karl XII:s bibel:

   Menen I, att jag är kommen för att sända fred på jorden? Nej, säger jag eder, utan fastmer tvedräkt.

   1910: Nordisk familjebok:

   Äfven inom orden själf uppkommo split och tvedräkt.

   2003 (18 aug): Skyltar måste ha tydliga budskap (Östgöta Correspondenten):

   Jag sökte förklara att även harar lyfter på benet och att fåglar ofta har salmonella i bajset, men vi skildes i tvedräkt.

   Synonymer: split

   Antonymer: endräkt

Översättningar

Översättningar

• franska: discorde ^(fr) f
• nederländska: tweedracht ^(nl) f
• spanska: discordia ^(es) f
• tyska: Zwietracht ^(de) f